The russian girl, jag vill ha en sån pälsväst!
torsdag 30 september 2010
I want to be a russian lady
Såg en film härom dagen. Cold souls. Himla mysko film, men jag gillade den!
The russian girl, jag vill ha en sån pälsväst!
The russian girl, jag vill ha en sån pälsväst!
Usch
Usch, det har vart rån här. Idag. I vår lilla stad. Rån liksom? Fy. Och en av rånarna dog i bilkrasch i flykten.
Tänkte bara säga det.
Sen ikväll kanske jag kommer på något fint att skriva om. För att muntra upp oss lite grand.
Ps. Det har vart sol här. I två dagar. Och kallt. Jag älskart!
Tänkte bara säga det.
Sen ikväll kanske jag kommer på något fint att skriva om. För att muntra upp oss lite grand.
Ps. Det har vart sol här. I två dagar. Och kallt. Jag älskart!
en torsdagstanke.
Jag tänker att alla andra är så smala.
Jag vill se lite mer blandning, smalt, mittemellan och även tjockt, hälsosamt tjockt.
Men alla andra är så smala.
Utom jag.
Men så tänker jag att hallå! då kanske jag är den där som jag vill se. Den som är lite mer mittemellan.
Som inte kämpar sig till undervikt för att kunna se ut som de flesta andra. Som jag tror att de ser ut. För det är något fel på mina ögon.
Detta skriver jag nu, hög på två koppar kaffe och två dammsugare.
Puss.
Jag vill se lite mer blandning, smalt, mittemellan och även tjockt, hälsosamt tjockt.
Men alla andra är så smala.
Utom jag.
Men så tänker jag att hallå! då kanske jag är den där som jag vill se. Den som är lite mer mittemellan.
Som inte kämpar sig till undervikt för att kunna se ut som de flesta andra. Som jag tror att de ser ut. För det är något fel på mina ögon.
Detta skriver jag nu, hög på två koppar kaffe och två dammsugare.
Puss.
onsdag 29 september 2010
tisdag 28 september 2010
dagens tips
Kolla in hos Elsa på Styleabaad, fantastiska bilder och inspiration!
Bland annat de här underbara bilderna av Guy Aroch
Bland annat de här underbara bilderna av Guy Aroch
dopkort
Till hemmagjord doppresent så krävs det ju nästan ett hemmagjort dopkort. Så det fick det bli också:
Klassiker
Hej mina vänner, nu tänkte jag köra den härliga gamla klassikern:
Ett linne, flera outfits.
Hey, let's go to work:
Morsans 70-tals-kappa, ena knappen fattas, brydde mig inte om att sy i den för denna fotosessionen.
Det ljusturkosa linnet är nytt och kommer från härliga Garderobsbutiken!
Fortsättning följer.
det är så olika
Det är så olika, det där med vad vi har med oss i vårat bagage.
Vilka olika faktorer som påverkar oss runtomkring, hur vi mår, vad vi orkar med och så vidare.
Därför tycker jag att det blir så dumt när någon säger nåt i stil med:
Men, jag är fyrabarnsmor och klarar det, då borde du verkligen också klara det.
Nej, det är inte alls säkert att den personen klarar det lika bra som fyrabarnsmodern.
För vi har alla olika bagage. olika faktorer runt omkring oss som påverkar.
Eller om någon säger till en annan, äsch, det där är väl ingenting, ryck upp dig.
Ryck upp dig.
Vilket hemskt ord, till någon som kanske gör allt för att klara stanna på rätt sida av gränsen. Som är på väg att tippa över, men allt kanske inte syns på utsidan.
För den personen som säger det, för den kanske det inte verkar så farligt, det som den andra går igenom. För den har inte samma bagage. Den har inte samma saker som påverkar.
Eller som när en chef säger till sin sjukskrivna anställe personal, men du ser ju inte så sjuk ut.
Nej, vaddå ser inte sjuk ut. Det som finns på insidan syns ju kanske inte alltid på utsidan.
Mår man dåligt gör man kanske allt för att det inte skall synas på utsidan.
I sådana fall önskar jag nästan att man kunde bryta armen. För då ser man sjuk ut. Då är det mer lättförsåeligt för en annan person att förstå.
Men inte när man är sjuk på insidan.
Det är det ingen annan människa som kan förstå hur en annan mår.
För vi har alla olika bagage med oss.
Olika faktorer som påverkar oss olika.
Det här är något som snurrar i mitt huvud nu. När det blir en skam inför andra att man själv mår dåligt. För att alla säger, ryck upp dig, du ser inte så sjuk ut, osv. Nu är inte alla exempel här exempel på mig, utan allmänna exempel som jag har hört och vart med om till andra människor.
Och det blir så lätt att man tänker, ojdå, orkar hon/han så borde jag också orka. och gör man inte det, så kan det nog lätt bli en ond cirkel. För då klarar man ju ännu mindre om man förminskar sig själv och trycker ner sig själv, för att andra säger åt en att man borde orka och klara det och borde fixa så att man mår bättre osv.
Man tänker kanske, åh, jag borde vara lycklig, jag har ju det så bra. Men ändå så är det något som inte stämmer. Det är kanske det där bagaget som tynger. Det är kanske så att när man har det som bäst, då klarar kroppen och hjärnan av att ta itu med sånt man har trängt undan förut, för att klara vardagen. När man har det bra och är trygg runt omkring sig, då kommer saker i efterhand. Och man kan inte för allt i världen förstå varför man mår så dåligt, när man har det så bra.
Ja, jag vet inte vad jag försöker komma fram till riktigt. Bara att dessa tankar far runt och att jag var tvungen att försöka få ner dem på pränt. se dem utanför huvudet.
tömma tankarna lite. så att det inte är så fullt.
Vilka olika faktorer som påverkar oss runtomkring, hur vi mår, vad vi orkar med och så vidare.
Därför tycker jag att det blir så dumt när någon säger nåt i stil med:
Men, jag är fyrabarnsmor och klarar det, då borde du verkligen också klara det.
Nej, det är inte alls säkert att den personen klarar det lika bra som fyrabarnsmodern.
För vi har alla olika bagage. olika faktorer runt omkring oss som påverkar.
Eller om någon säger till en annan, äsch, det där är väl ingenting, ryck upp dig.
Ryck upp dig.
Vilket hemskt ord, till någon som kanske gör allt för att klara stanna på rätt sida av gränsen. Som är på väg att tippa över, men allt kanske inte syns på utsidan.
För den personen som säger det, för den kanske det inte verkar så farligt, det som den andra går igenom. För den har inte samma bagage. Den har inte samma saker som påverkar.
Eller som när en chef säger till sin sjukskrivna anställe personal, men du ser ju inte så sjuk ut.
Nej, vaddå ser inte sjuk ut. Det som finns på insidan syns ju kanske inte alltid på utsidan.
Mår man dåligt gör man kanske allt för att det inte skall synas på utsidan.
I sådana fall önskar jag nästan att man kunde bryta armen. För då ser man sjuk ut. Då är det mer lättförsåeligt för en annan person att förstå.
Men inte när man är sjuk på insidan.
Det är det ingen annan människa som kan förstå hur en annan mår.
För vi har alla olika bagage med oss.
Olika faktorer som påverkar oss olika.
Det här är något som snurrar i mitt huvud nu. När det blir en skam inför andra att man själv mår dåligt. För att alla säger, ryck upp dig, du ser inte så sjuk ut, osv. Nu är inte alla exempel här exempel på mig, utan allmänna exempel som jag har hört och vart med om till andra människor.
Och det blir så lätt att man tänker, ojdå, orkar hon/han så borde jag också orka. och gör man inte det, så kan det nog lätt bli en ond cirkel. För då klarar man ju ännu mindre om man förminskar sig själv och trycker ner sig själv, för att andra säger åt en att man borde orka och klara det och borde fixa så att man mår bättre osv.
Man tänker kanske, åh, jag borde vara lycklig, jag har ju det så bra. Men ändå så är det något som inte stämmer. Det är kanske det där bagaget som tynger. Det är kanske så att när man har det som bäst, då klarar kroppen och hjärnan av att ta itu med sånt man har trängt undan förut, för att klara vardagen. När man har det bra och är trygg runt omkring sig, då kommer saker i efterhand. Och man kan inte för allt i världen förstå varför man mår så dåligt, när man har det så bra.
Ja, jag vet inte vad jag försöker komma fram till riktigt. Bara att dessa tankar far runt och att jag var tvungen att försöka få ner dem på pränt. se dem utanför huvudet.
tömma tankarna lite. så att det inte är så fullt.
måndag 27 september 2010
söndag 26 september 2010
Gudmor
Idag är vi iväg på dop i en annan stad.
Jag blir gudmor åt mitt underbara kusinbarn!
Jag är lite spänd, får se hur det går...
Jag har gjort skyltar till alla kakor som olika folk har bakat till fikat efteråt.
Så här blev de:
Jag blir gudmor åt mitt underbara kusinbarn!
Jag är lite spänd, får se hur det går...
Jag har gjort skyltar till alla kakor som olika folk har bakat till fikat efteråt.
Så här blev de:
Sen så har jag inte köpt något till M. i doppresent, utan beslutat mig att gå emot och gjort något alldeles eget till henne!
Trollsländan är till M. och hjärtat får min fina kusin i försenad inflyttningspresent.
lördag 25 september 2010
Vy från ett fönster
Här är vyn från vårat köksfönster.
Jag gillar att det är natur utanför, vi bor i ett stort bostadsområde med flera flera huslängor i olika format.
Så detta är ett lyxfönster, om man ser till hur de flesta andra lägenheterna har sin utsikt i området.
MEN, nu skall det byggas stora höghus här. Vet ej om de börjar efter nyårsskiftet, eller senare.
Så förhoppningsvis hinner vi flytta härifrån innan de börjar.
bageriknäckebröd i lyxförpackning!
Här kommer mer matporr:
Inhandlat på det lokala bageriet som köper lokalt ekomjöl från kvarnen en mil från stan och bara använder äkta smör.
Fina grejer!
om fästningsbesök och kvällsmat
Idag kära vänner har vi varit på Varbergs fästning och gått på skördefest (och trotsat regn och folkmassor)
Med massa lokala och vissa kravodlande farmers.
Jättemysigt!
Det var stånd inne i de gamla murriga stengångarna. med pumpor och fina dekorationer som ökar höstkänslan.
Smeden stod och smidde vid elden, han gjorde ljusstakar.
Vilket jobb! fatta vilka jäkla armmuskler man får....
sen var vi även inne på muséet och kollade in bockstensmannen, lite andra mysiga utställningar och även en utställning om Titanic.
Mycket folk men fint var det!
Så, vi fick ju med oss lite godsaker hem.
Bland annat korv från Gudmundsgården, där det bor lyckliga grisar som blir lyckliga korvar.
Jag gillar inte korv i vanliga fall, dels för konsistens och dels för äckligt innehåll.
Men dessa korvar! vilken fröjd! bara fint kött och kryddor, det går inte ens att kalla "vanlig" köpekorv för korv efter man har smakat dessa.
Ja, det köpte vi och lufttorkad skinka, salami som håller i ett år, det blev mjölksyrad surkål från ett företag som hette undermat, brända mandlar, vildsvinsfärspitabröd, marsipan ( för mannen, inte för mig, gillar det ej)
Så till kvällsmat blev det stekt korv med surkål, senap och cremé fraiche-röror.
Med massa lokala och vissa kravodlande farmers.
Jättemysigt!
Det var stånd inne i de gamla murriga stengångarna. med pumpor och fina dekorationer som ökar höstkänslan.
Smeden stod och smidde vid elden, han gjorde ljusstakar.
Vilket jobb! fatta vilka jäkla armmuskler man får....
sen var vi även inne på muséet och kollade in bockstensmannen, lite andra mysiga utställningar och även en utställning om Titanic.
Mycket folk men fint var det!
Så, vi fick ju med oss lite godsaker hem.
Bland annat korv från Gudmundsgården, där det bor lyckliga grisar som blir lyckliga korvar.
Jag gillar inte korv i vanliga fall, dels för konsistens och dels för äckligt innehåll.
Men dessa korvar! vilken fröjd! bara fint kött och kryddor, det går inte ens att kalla "vanlig" köpekorv för korv efter man har smakat dessa.
Ja, det köpte vi och lufttorkad skinka, salami som håller i ett år, det blev mjölksyrad surkål från ett företag som hette undermat, brända mandlar, vildsvinsfärspitabröd, marsipan ( för mannen, inte för mig, gillar det ej)
Så till kvällsmat blev det stekt korv med surkål, senap och cremé fraiche-röror.
Läs texten mycket noga på förpackningen, är det inte underbart!!
Mums fillibabba!
Som ni kanske förstår så är ju detta himmelriket för mig, jag gillar småskaligt, närproducerat och helst eko och mest reko.
Som det stod på förpackningen på skinkan, livet är för kort för att äta dåligt! och definitivt för kort för att vara elak mot djur och natur.
Så idag är jag mätt på bra fin mat.
Hoppas ni har haft en fin lördag!
fredag 24 september 2010
en fin dag
Vädret är jättekonstigt. lite som taget ur en bok av Steven King känns det som.
Kvavt, disigt, torrt och varmt. konstigt ljus.
jag undrar vad som är i görningen. skräckfilmsväder. vitterväder kanske?
jag fick kafferus i affären, skakiga händer och ben och illamående. det är lite lustigt när det där händer, ändå en cykeltur ner till stan efter kaffekopparna, det är ju sent efter då?
vi sluter oss här inne, tänder ljus.
ikväll skall vi äta kräftor bara vi två.
med saffransaioli och kustbageriets smarriga bröd.
och mysa framför en film, Cold souls med Paul Giamatti.
hoppas ni har en fin fredagkväll kära vänner!
fredagspuss.
Kvavt, disigt, torrt och varmt. konstigt ljus.
jag undrar vad som är i görningen. skräckfilmsväder. vitterväder kanske?
jag fick kafferus i affären, skakiga händer och ben och illamående. det är lite lustigt när det där händer, ändå en cykeltur ner till stan efter kaffekopparna, det är ju sent efter då?
vi sluter oss här inne, tänder ljus.
ikväll skall vi äta kräftor bara vi två.
med saffransaioli och kustbageriets smarriga bröd.
och mysa framför en film, Cold souls med Paul Giamatti.
hoppas ni har en fin fredagkväll kära vänner!
fredagspuss.
Pyssel
Här är ett färdigt pyssel.
En gammal trähylla som jag har klätt in i vaxduk! Den skall upp på balkongen.
Här är ett pågående experimentpyssel, som ni får se när det är klart!
torsdag 23 september 2010
Loppisdax
Här är de senaste tillskotten i familjen:
Jag tror att man kan säga att vi samlar på vaser...
Världens kitchigaste vinställ!
Lite Maria Montazamistuk nästan, med tassels och allt.
Sånt som kan pigga upp lite grand.
En vissen ros blir genast lite gladare om man klipper av den och sätter den i ett litet glas.
( rosen är från valdagen, då plingade sossarna på dörren och delade ut en ros.)
Våran nya tavla, tänk att whiskey kan vara så snyggt!
Jag gödslar mina pelargoner med överblivet kaffe utspätt med vatten varje gång jag vattnar, då blir de så här prunkande och fina!
Dagar som den här
Jag vet att det har vart mest tråkigheter här på bloggen de senaste dagarna, tunga saker liksom. Men så är det ibland och just nu har det tippat över för mig. Svår pms för andra gången denna månaden, det är pillrenas fel. läs ett mycket intressant blogginlägg om p-piller HÄR
Försöker att bara ta hand om mig så gott jag kan och bara är.
Så.
Så dagar som den här, tittar jag på sånt här och då brister det.
Ps. Jag är hemskt ledsen, men jag lyckas bara inte få till det här på bloggen så att mina länkar öppnar sig i ett nytt fönster. sorry folks.ds.
ps. 2 Jag fyndade lite prylar i förrgår, jag skall visa dem senare, så får ni något roligt att se fram emot.ds
Försöker att bara ta hand om mig så gott jag kan och bara är.
Så.
Så dagar som den här, tittar jag på sånt här och då brister det.
Ps. Jag är hemskt ledsen, men jag lyckas bara inte få till det här på bloggen så att mina länkar öppnar sig i ett nytt fönster. sorry folks.ds.
ps. 2 Jag fyndade lite prylar i förrgår, jag skall visa dem senare, så får ni något roligt att se fram emot.ds
onsdag 22 september 2010
Om en kär gammal vän
Igår mötte jag en kär gammal vän.
Som var gammal redan när jag kom till jorden.
Som, när vi gick dit när vi var små, tillsammans med sin fru alltid bjöd på nybakade bullar.
Som har sett oss barn i Furet växa upp.
Och nu, när jag berättar om förlovning.
Då kysser han min hand och ler med glittriga tårar i ögonen.
Han säger, när jag går: Hälsa killen! Jag känner ju honom ( de möttes i somras på ett tårtkalas)
Och jag har ju godkänt honom, säger han skrockandes när han sakta stödjer sig på kryckan för att traska in.
Då spricker mitt bröst. Fullt med lyckligt fladdrande fjärilar.
Det är min gamla vän det.
Som var gammal redan när jag kom till jorden.
Som, när vi gick dit när vi var små, tillsammans med sin fru alltid bjöd på nybakade bullar.
Som har sett oss barn i Furet växa upp.
Och nu, när jag berättar om förlovning.
Då kysser han min hand och ler med glittriga tårar i ögonen.
Han säger, när jag går: Hälsa killen! Jag känner ju honom ( de möttes i somras på ett tårtkalas)
Och jag har ju godkänt honom, säger han skrockandes när han sakta stödjer sig på kryckan för att traska in.
Då spricker mitt bröst. Fullt med lyckligt fladdrande fjärilar.
Det är min gamla vän det.
Ännu ett hett tips!
Igår kväll satte vi på svt 1 innan vi skulle sova, och då gick det en dokumentär om jorden.
Den verkade himla fin, till en början. Innan de kom in på hur vi avverkar och förbrukar jordens resurser.
Det var absolut ingenting som en känslig liten trött Emmie skulle kolla på då, tårarna började strömma och tankarna snurra.
Så vi stängde av.
Så letade jag upp den idag och rekommenderar den hjärtligt och varmt till alla!
Ni kan se den HÄR.
Spread the word.
Jag tipsar er om mycket intressant läsning HÄR!
en otroligt spännande intervju angående SD:s politik.
en otroligt spännande intervju angående SD:s politik.
tisdag 21 september 2010
Appropå mångfald
Ving har en ny reklam.
Där hotellmanagern är en halvgammal man.
Där alla städerskorna är mittemellanunga kvinnor.
HALLÅ, mångfalden och variation, vart tog ni vägen??
Jag bara undrar, var är de nu?
måndag 20 september 2010
Tomhet
Jag känner mig urholkad. tom. tömd. efter att förvåningen, maktlösheten och ledsamheten och ilskan hade lagt sig så blev jag tom.
efter beskedet om valresultaten imorse.
så idag har jag vart lika gråmulen och regnig som vädret utanför.
Sverige är ett kallt land. och det har inte med hösten att göra. fy.
försöker att trösta mig med lite Billie Holiday, tända ljus, choklad, kaffe och massor av kärlek.
efter beskedet om valresultaten imorse.
så idag har jag vart lika gråmulen och regnig som vädret utanför.
Sverige är ett kallt land. och det har inte med hösten att göra. fy.
försöker att trösta mig med lite Billie Holiday, tända ljus, choklad, kaffe och massor av kärlek.
söndag 19 september 2010
Förlåt för en tyst helg
Jag har flängt hit och dit på olika roliga saker. så då får det vara lite tyst här.
och det är tomt i hjärnan. jag försöker mest koncentrera mig på att vara här och nu i det jag gör, då blir det tyst i kreativitetflödet.
Vi sitter och kollar på SVT:s valvaka, med ganska mycket spänning. Jag håller alla tummar och tår för att det inte kommer att komma in ett främlingsfientligt parti i riksdagen!
Sen så tycker jag att Annika Marklund skriver det så bra, det jag tänker men inte riktigt får ut i ord.
Läs det gärna HÄR.
Hoppas att ni alla har haft en fin helg och att ni har röstat!
söndagspuss!
och det är tomt i hjärnan. jag försöker mest koncentrera mig på att vara här och nu i det jag gör, då blir det tyst i kreativitetflödet.
Vi sitter och kollar på SVT:s valvaka, med ganska mycket spänning. Jag håller alla tummar och tår för att det inte kommer att komma in ett främlingsfientligt parti i riksdagen!
Sen så tycker jag att Annika Marklund skriver det så bra, det jag tänker men inte riktigt får ut i ord.
Läs det gärna HÄR.
Hoppas att ni alla har haft en fin helg och att ni har röstat!
söndagspuss!
fredag 17 september 2010
Upphittat
Igår bytte jag väska, till en lite mer höstig. Där i fann jag lappar som jag skrev i våras, den 6 maj för att vara exakt, hemma hos morsan och farsan på landet.
Tror inte att jag har lagt upp den texten, så jag lägger upp den idag.
Jag är så glad att jag har ett barndomshem dit jag kan åka, öppna dörren utan att knacka och ropa; Mamma, får jag låna dina rosa arbetshandskar?
Jag är så glad att jag har en pappa som plockar fram baden-badenstolen och säger; Du får låna min dyna.
Jag är så glad att jag har en näsa som kan känna alla underbara vårdofter ute på landet. Grön mjuk mossa som luktar i solen. Vitsipporna som blommar. Det nyklippta gräset. Gödslet från åkern. Kossorna i ladugården.
Jag är så glad att jag har öron som kan höra vinden som susar i träden. Fåglarna som kvittrar i skogen.
Katten som jamar i gräset. Traktorn, den lilla röda, som puttrar sakta hemåt från åkern.
Jag tänker att oj, vilket tålamod bonden måste ha, som sitter där och puttrar fram. Traktorn går ju i sin takt. Inte mycket man göra åt saken.
Jag är så glad att just idag.
är alla mina sinnen vidöppna. Likt fönstret som öppnas första vårdagen. För att vädra ut unken vinterlukt och välkomna vårens dofter. Friska vårvindar som smeker min kind. Mina sinnen.
Skogspromenaden som berör.
Djupt in i själen.
Denna dagen sparar jag.
Jag stoppar ner den i en ljusblå liten kista. Med vita liljekonvalj på. Och guldbeslag. Där i lägger jag alla vackra bilder.
på kistan lägger jag en virkad vit duk. Där på ställer jag glasvasen. Låter alla underbara känslor sippra ner i den. På med glasknoppen. och allt detta. förvaras längst in i mitt hjärta.
Jag vaknade i morse och tänkte att nu får det vara nog. Kände att skogen kallade så starkt. Tog ledigt från skolan. Packade matsäcken. Startade bilen och körde ut till mor och far. Jag tog en mindfulnessdag i skogen. Kände varenda grässtrå, fågelfjäder, vingslag, myrstack. Ja, allt bara lät jag flöda. igenom min kropp.
Jag smög mig tyst fram genom skogen. Gick en långpromenad.
Inte för att gå en promenad. Inte för att vara hälsosam och hurtig.
Utan för att kunna se så mycket som möjligt av skogen så måste ju benen ta mig framåt.
Jag hade kunnat stanna där vid boken. där fågeln välkomnade mig. Han var inte skygg. tittade på mig. hoppade närmre. kvittrade och pickade på marken. Jag stod alldeles förstenad. vågade inte röra en fena. Bara andades.
förundran.
att han vågar sig så nära!
det var nästan som om han sa, kom, kom! Så flög han en liten bit in i skogen. på en gran i lagom höjd landade han. för att jag inte skulle tappa bort honom. Jag följde efter. i tron om att han ville visa mig något. Men han flög iväg och jag tappade spåret. Men vad gör det? Jag avvek från vägen. Fick känna på skogen på riktigt under fötterna. Det var kanske det han ville visa.
Kanske det var morfar?
Ja, där. hade jag kunnat sätta mig och bara sitta. Men jag ville längre in. ville se det gamla stenhuset vid den stora rodhondrendron. Jag ville se den mörka skogen. Som inte var lika mörk och sluten. Den var halvmörk med isande vind. Alldeles tyst var där. Inte ett knyst. Jag blev lite rädd . Men så kom jag att tänka på att grådvärgar, de märker om man är rädd. Så jag blängde in i skogen och tänkte att det är inte skogens fel. att den har tappat själen.
Jag gick förbi ett slagfält. där gamla bokträd hade massakerats. där rötterna låg uppryckta. i en enda hög. där en enda mossig bok, stod på givakt vid högen av sina fallna kamrater.
Jag vandrade förbi ängen av blommande harsyra. Där, djupt in. under granarna, stannade och tog kort.
Lite längre fram på vänster sida höjde sig dikeskanten, mossig. på väg upp mot den tätaste mörkaste skog. Solen tittade fram bakom molnen. Endast några få smala strålar lyckades att tränga ner till marken. Hade jag gett mig in där hade jag knappt fått plats.
Benen bar mig vidare mot den varma, läiga rastplatsen. Där plockade jag fram min hembakade fralla, med ost på. Kaffet värmde mina frusna fingrar. Det smakade tusen gånger så mycket bättre än hemma i soffan.
Här ute kan jag andas.
Här ute får jag plats.
Det kan dansas på gräsmattan och vandras till syrénerna, vinbärsbuskarna.
Här ute kan jag skratta från hjärtat. och känna glädje.
Tror inte att jag har lagt upp den texten, så jag lägger upp den idag.
Jag är så glad att jag har ett barndomshem dit jag kan åka, öppna dörren utan att knacka och ropa; Mamma, får jag låna dina rosa arbetshandskar?
Jag är så glad att jag har en pappa som plockar fram baden-badenstolen och säger; Du får låna min dyna.
Jag är så glad att jag har en näsa som kan känna alla underbara vårdofter ute på landet. Grön mjuk mossa som luktar i solen. Vitsipporna som blommar. Det nyklippta gräset. Gödslet från åkern. Kossorna i ladugården.
Jag är så glad att jag har öron som kan höra vinden som susar i träden. Fåglarna som kvittrar i skogen.
Katten som jamar i gräset. Traktorn, den lilla röda, som puttrar sakta hemåt från åkern.
Jag tänker att oj, vilket tålamod bonden måste ha, som sitter där och puttrar fram. Traktorn går ju i sin takt. Inte mycket man göra åt saken.
Jag är så glad att just idag.
är alla mina sinnen vidöppna. Likt fönstret som öppnas första vårdagen. För att vädra ut unken vinterlukt och välkomna vårens dofter. Friska vårvindar som smeker min kind. Mina sinnen.
Skogspromenaden som berör.
Djupt in i själen.
Denna dagen sparar jag.
Jag stoppar ner den i en ljusblå liten kista. Med vita liljekonvalj på. Och guldbeslag. Där i lägger jag alla vackra bilder.
på kistan lägger jag en virkad vit duk. Där på ställer jag glasvasen. Låter alla underbara känslor sippra ner i den. På med glasknoppen. och allt detta. förvaras längst in i mitt hjärta.
Jag vaknade i morse och tänkte att nu får det vara nog. Kände att skogen kallade så starkt. Tog ledigt från skolan. Packade matsäcken. Startade bilen och körde ut till mor och far. Jag tog en mindfulnessdag i skogen. Kände varenda grässtrå, fågelfjäder, vingslag, myrstack. Ja, allt bara lät jag flöda. igenom min kropp.
Jag smög mig tyst fram genom skogen. Gick en långpromenad.
Inte för att gå en promenad. Inte för att vara hälsosam och hurtig.
Utan för att kunna se så mycket som möjligt av skogen så måste ju benen ta mig framåt.
Jag hade kunnat stanna där vid boken. där fågeln välkomnade mig. Han var inte skygg. tittade på mig. hoppade närmre. kvittrade och pickade på marken. Jag stod alldeles förstenad. vågade inte röra en fena. Bara andades.
förundran.
att han vågar sig så nära!
det var nästan som om han sa, kom, kom! Så flög han en liten bit in i skogen. på en gran i lagom höjd landade han. för att jag inte skulle tappa bort honom. Jag följde efter. i tron om att han ville visa mig något. Men han flög iväg och jag tappade spåret. Men vad gör det? Jag avvek från vägen. Fick känna på skogen på riktigt under fötterna. Det var kanske det han ville visa.
Kanske det var morfar?
Ja, där. hade jag kunnat sätta mig och bara sitta. Men jag ville längre in. ville se det gamla stenhuset vid den stora rodhondrendron. Jag ville se den mörka skogen. Som inte var lika mörk och sluten. Den var halvmörk med isande vind. Alldeles tyst var där. Inte ett knyst. Jag blev lite rädd . Men så kom jag att tänka på att grådvärgar, de märker om man är rädd. Så jag blängde in i skogen och tänkte att det är inte skogens fel. att den har tappat själen.
Jag gick förbi ett slagfält. där gamla bokträd hade massakerats. där rötterna låg uppryckta. i en enda hög. där en enda mossig bok, stod på givakt vid högen av sina fallna kamrater.
Jag vandrade förbi ängen av blommande harsyra. Där, djupt in. under granarna, stannade och tog kort.
Lite längre fram på vänster sida höjde sig dikeskanten, mossig. på väg upp mot den tätaste mörkaste skog. Solen tittade fram bakom molnen. Endast några få smala strålar lyckades att tränga ner till marken. Hade jag gett mig in där hade jag knappt fått plats.
Benen bar mig vidare mot den varma, läiga rastplatsen. Där plockade jag fram min hembakade fralla, med ost på. Kaffet värmde mina frusna fingrar. Det smakade tusen gånger så mycket bättre än hemma i soffan.
Här ute kan jag andas.
Här ute får jag plats.
Det kan dansas på gräsmattan och vandras till syrénerna, vinbärsbuskarna.
Här ute kan jag skratta från hjärtat. och känna glädje.
torsdag 16 september 2010
Försmak
Hon drog upp kapuschongen tätare runt ansiktet.
Den där frustrerade känslan hade hängt över henne hela dagen. Precis som ovädret som nu var på ingång.
Det hade verkligen blåst upp rejält och hon kände de första regndropparna på nästippen.
Men hon var tvungen att gå ut. Det var skönt att känna upproret utom sig, inte bara på insidan av kroppen. Som om det blev mer naturligt på något sätt. Hon kunde vara ett med naturen.
När hon passerade brevlådan vid slutet av den smala grusvägen, hade lockat börjat smälla upp och ner av blåsten.
Hon förväntade sig verkligen inte det hon fann när hon kikade ner i lådan. Där låg ett vitt kuvert, med husets adress på, men inget namn.
Vem är den mystiske brevskrivaren?
Vem bodde i huset innan?
Kan hus ha själar?
Är breven till henne?
Skrivs det verkligen i nutid?
Den där frustrerade känslan hade hängt över henne hela dagen. Precis som ovädret som nu var på ingång.
Det hade verkligen blåst upp rejält och hon kände de första regndropparna på nästippen.
Men hon var tvungen att gå ut. Det var skönt att känna upproret utom sig, inte bara på insidan av kroppen. Som om det blev mer naturligt på något sätt. Hon kunde vara ett med naturen.
När hon passerade brevlådan vid slutet av den smala grusvägen, hade lockat börjat smälla upp och ner av blåsten.
Hon förväntade sig verkligen inte det hon fann när hon kikade ner i lådan. Där låg ett vitt kuvert, med husets adress på, men inget namn.
Vem är den mystiske brevskrivaren?
Vem bodde i huset innan?
Kan hus ha själar?
Är breven till henne?
Skrivs det verkligen i nutid?
tisdag 14 september 2010
Fina saker
Doften av stearinljus och släckta tändstickor.
Regnet smattrande mot rutan utanför och här inne är vi varma och trygga.
Doften av nybakat underbart smarrigt rödbetsbröd.
Regnet smattrande mot rutan utanför och här inne är vi varma och trygga.
Doften av nybakat underbart smarrigt rödbetsbröd.
Kaffe som puttrar och marängtårta med grädde i kylen.
måndag 13 september 2010
Ett litet stadsbesök
Solen strålade här idag! Underbart!
Vi gick ner en sväng till staden, då såg jag ut så här:
Vi gick ner en sväng till staden, då såg jag ut så här:
söndag 12 september 2010
En söndag i badrummet
Så kan det se ut på tvättmaskinen, efter en lördags iordninggörande inför kräftskiva.
Kräftskiva!
Utomhus, ljus, fina vänner, sus och dus, inte så mycket snus, men ganska många tomma krus.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
